Sång till den havande naturen

etelka©svensson
Fågeln vaktar sina prickiga ägg
de behöver värmen,
de behöver skyddet.

Fågeln ruvar av en instinkt
en naturens befallning
en oskriven lag
en trevande vandring
mot en gryende dag.

Har ej tagit livförsäkring
ruvar bland trånande ögon,
att lämna äggen utan bevakning
är att ge bort det käraste hon har.

Att bära på något som bara spirar
den trygghet är det tryggaste av allt.

Att tära på ägget och få skydd också,
att känna kroppens värme
och ana ljuset utanför.

Ana någonting som just har börjat,
träden knoppas inte i onödan
livet har en mening för naturens barn.