Stridsflygplan och småkryp

Stridsflyglplan och småkryp
etelka©svensson
Våren skrattar i dag
mellan björkar och ekar
urbergets hårda kropp solar
tårarna rinner ännu
ur klippans porer

himlen en högblå ögonkropp
med vita rispningar
jorden den mörka pupillen


på dess vårliga hinna sitter vi
fångade i tiden
fångade i nuet
fångade i vita rispningar

rusande fart
dånande svep
en målmedveten
plöjning
nästan en raket

han tittar med skräckfull beundran
längtans avlägsna spjut träffar honom
en hemlig kod
lovande stjärnor, måne och sol
en obegriplig kommunikation
ett frö som ger löfte om kommande vår

tids nog, du lille pojk
att erövra världen
hör du talgoxen
hör du entitan

han sitter stilla
stillsamt betraktande myrorna
myrors irrande språng
binder ögonen
skator flaxar, stora drakar skär himlen
och vill så gärna svepa med jorden

våren skrattar med klingande ljus
med blixtrande silvervit pensel
knopparna glänser med rostrött skimmer
på vita björkars åldrande grenar

vi värmer varandra
framför myrstacken
han pekar mot myrors värld
solen tittar rakt ner

vi kastar en skugga
skrämmer myrorna
med vårt mänskliga andetag

de är fulla av iver
vi är förlamade av solen
att bara sitta stilla
på den varma planken

planken är grå av tystnaden
dess väg från frö till virke
från doftande virke
till en grånande gamling
planken bär inom sig en koncentrard hemlighet


tiden har gått
tiden kommer
tids nog, du hinner att erövra världen
du ska börja här, där små gulgröna tallar
skjuter upp ur urbergets bark
bleka av det hårda liv som stenen bjuder på

hör du talgoxen, hör du entitan
ser du skatan som samlar på grenar
för att bättra på boet
som härjats av vinterns storm

än är han den store piloten, den lille plöjningsmannen
springande i de vita skummande fårorna
bland avlägsna stjärnor måne och sol
än är han gossen i de hemlighetsfulla labyrinterna
som utgör en egen kontinent
en egen planet, ett eget universum
i febril, vårlig aktivitet
efter vinterns långa påtvingade dvala

skuggan vilar över vår ljusa värld
trots solsken och fågelsång
är myror och människor
utsatta på samma gång
för samma oskådliga skugga
som sveper förbi
och är plötsligt borta

vi tar bort vår skugga,
låter myrorna fara
ostörda, oberörda
på myrstackens höga berg.

Erfarenheter

------------------------------
70 och 80-talet
Etelka©svensson

Ju närmare ju varmare ju hetare,
ju närmare ju hetare,
nej, det stämmer inte.

Ju närmare tramp, tramp,
våga bara närmare!
det gjorde jag
och det blev tramp, tramp.

"Vi är så humana,
så civiliserade,
så upplysta,
vi vet vad rasism är,
fy för Sydafrika".

Ju närmare ju hetare
nej, det stämmer inte,
de kylde ner mig,
jag började tvivla på min förmåga.

Att väcka likgiltighet
med ett brinnande hjärta,
man bara följde ordningsföreskrifterna,
tog ut hjärtat, för det bultade
mer än normerna medgav,
satte regulator på dess pumpsystem,
efter det uppför jag mig också likgiltigt,
MEN normenligt, faller inom ramen för reglerna.

Så bidar vi och bygger på de okänsligas demokrati.

De drog mig närmare sig, kramade mig hårt om halsen,
jag kan knappast andas själv längre,
lever av konstgjord andning,
snart rosslar endast respiratorn inom mig.

Månen

etelka©svensson

Att vänta är att spänna sitt hjärta som en båge
lyssna till varje litet ljud
ett motorbrus skär tysta natten
närmar sig - fjärmar sig - hjärtat spricker tyst
sedan börjar vi om från början
motorbrus blandat med tystnadens intervaller,

vem lyser månen för? för ingen, sig själv är den nog
ligg still, ligg still, tygla ditt blod
vad är det som sker inom detta fängelse av kött och hud,
vem döljer sig bakom denna kraft,
du dumma måne, det är inte du,
det är han som ännu ej hemkommen.

Tjugo år senare i samma stad

Minnen från Linköping
etelka©svensson
Alla dessa gator
där minnet plötsligt stannar upp,
lyser upp ett fält
en förmiddag i storstadens springa
inte precis jubelrop

vemodig glädje och smärtsam sorg

du färdas på en redan avverkad stråt
avverkad tid, avverkat rum
egen mark, personlig egendom,
du inkorporerar duvor, skyltfönster,
frimurarhotellets ingång och linje två,
centralstationen nedanför, stadsmissionen ner mot ån
och ditt barn har precis fyllt åtta år

alla dessa gator med trasiga minnen,
sömngångarens promenad på den förlupna tiden,
trolös ända in i döden

påminner sig,
blottar sig,
hägrar, lockar med, förför
och överraskar dig i ett hörn
med den högtidliga skolavslutningen
"sången om sommaren,
ro över viken,"

och sommaren väntade med en stor havande mage

det blev inget av alla dessa havandeskap,
den trolösa tiden...

Linköping på 70-talet etelka©svensson

etelka©svensson
Du sovande stad
du är ett barn
som stupar efter dagens bus

du renas under gryningens timmar,
du är fri från trafik.

Nattens regn sköljt bort fotspåren,
tvättat väggarna, tvättat luften
och sprider frid i sinnen.
Fabriksförbrukade kroppar hämtar sin kraft
ur sommarnattens tystnad.

Att gå mitt på Drottninggatan
cykla kors och tvärs
i gryningens tysta timmar
brutna av måsarnas skrän.

Molnet av kajor bryter upp
sveper in din sovande kropp
i ett nät av flaxande vingar.

Där sover stadens drömmar
vakande över den döendes bädd.

Solen föds fram ur asfaltens horisont
ett gällt skrik lämnar ett litet strype
livet andas av hopp och tillförsikt
"här är jag, ta väl hand om mig"

Tidig morgon på sommaren
i en storstads skreva
ögonen ler av solens strålar.
Din famn är mjuk och len
lindarna doftar som lindblommor skall
i en värld utan trafik,

jag älskar dina morgontimmar
dina sotiga gator
jag stryker mig mot dina väggar
och sjunker ner i din slitna rämna
tar emot min nya dag.