Hotet

© Etelka Svensson

Hammarslag, bränt gräs
nygrävda trädgårdstäppor
upptrampade halvtorra stigar
ungar ihop i en stor klump
dagens lekar stupar i sena kvällar

hör du,
hur människor börjar skratta
trots vårens sinande skafferi
de har sett tecken som lovar ny skörd

de har hört fåglarna återkomma
de tror på en ny höst
med fruktträden dignande under gulröda äpplen

de tror på lätta cirrusmoln
och mörk dyblöt sommarhimmel
fallande ner över törstiga fält

de har hört skuggan i hörnet
de sår dock sin blivande skörd
de håller spjärn mot det ogripbara
namnlösa hotet,

livet har alltid varit skört.