Stridsflygplan och småkryp

Stridsflyglplan och småkryp
etelka©svensson
Våren skrattar i dag
mellan björkar och ekar
urbergets hårda kropp solar
tårarna rinner ännu
ur klippans porer

himlen en högblå ögonkropp
med vita rispningar
jorden den mörka pupillen


på dess vårliga hinna sitter vi
fångade i tiden
fångade i nuet
fångade i vita rispningar

rusande fart
dånande svep
en målmedveten
plöjning
nästan en raket

han tittar med skräckfull beundran
längtans avlägsna spjut träffar honom
en hemlig kod
lovande stjärnor, måne och sol
en obegriplig kommunikation
ett frö som ger löfte om kommande vår

tids nog, du lille pojk
att erövra världen
hör du talgoxen
hör du entitan

han sitter stilla
stillsamt betraktande myrorna
myrors irrande språng
binder ögonen
skator flaxar, stora drakar skär himlen
och vill så gärna svepa med jorden

våren skrattar med klingande ljus
med blixtrande silvervit pensel
knopparna glänser med rostrött skimmer
på vita björkars åldrande grenar

vi värmer varandra
framför myrstacken
han pekar mot myrors värld
solen tittar rakt ner

vi kastar en skugga
skrämmer myrorna
med vårt mänskliga andetag

de är fulla av iver
vi är förlamade av solen
att bara sitta stilla
på den varma planken

planken är grå av tystnaden
dess väg från frö till virke
från doftande virke
till en grånande gamling
planken bär inom sig en koncentrard hemlighet


tiden har gått
tiden kommer
tids nog, du hinner att erövra världen
du ska börja här, där små gulgröna tallar
skjuter upp ur urbergets bark
bleka av det hårda liv som stenen bjuder på

hör du talgoxen, hör du entitan
ser du skatan som samlar på grenar
för att bättra på boet
som härjats av vinterns storm

än är han den store piloten, den lille plöjningsmannen
springande i de vita skummande fårorna
bland avlägsna stjärnor måne och sol
än är han gossen i de hemlighetsfulla labyrinterna
som utgör en egen kontinent
en egen planet, ett eget universum
i febril, vårlig aktivitet
efter vinterns långa påtvingade dvala

skuggan vilar över vår ljusa värld
trots solsken och fågelsång
är myror och människor
utsatta på samma gång
för samma oskådliga skugga
som sveper förbi
och är plötsligt borta

vi tar bort vår skugga,
låter myrorna fara
ostörda, oberörda
på myrstackens höga berg.